Talar ut litegrann...
Löven har fallit från träden, det mörknar snabbt om kvällarna och det är ruggigt kallt... Men i år har jag faktiskt inte känt av nån höstdeppighet, tro det eller ej. Man ska ju iof inte ropa hej ännu, men i år uppskattar jag mörkret lite mera. Mysa hemma i soffan med tända ljus, kanske med en mumsig irish coffée eller ett glas vin? Har börjar kliva upp tidigare på morgonen när jag är ledig, för att hinna få lite extra dagsljus. (Förr kunde jag ju sova fram till lunchtid...)
Träningen gör säkert också sitt till, det sägs ju att träning motverkar nedstämdhet.
På tal om träning förresten, var ju på spinning i söndags. Jäklar vad det var skoj! Hade lite ont i rumpan dan efter, men det var det värt. Kommer aldrig mera lägga av med att köra pass, det är superpeppande! Drog med mig Johan också, och det gick bra. Det var hans första gång, och han vill gärna spinna flera gånger. :-)
Smolket i bägaren då, vad är det?
Jo, för att hinna med att faktiskt må bra själv (det tar mer tid än man tror, iallafall för mig...) så har vännerna fått stå tillbaka väldigt mycket.. Detta är jag väkdigt ledsen för, och hoppas att ingen tar det personligt. Men faktum är att om jag inte mår bra och känner mig pigg, så är jag heller inget kul sällskap, eller hur? Dessuto har jag alltid lagt så supermycket tid på mina vänner, så det blir kanske lite konstigt när jag inte gör det... Jag tycker så myckt om er allihop, det hoopas jag ni vet, även om jag har varit lite frånvarande och grinig... *f´låt*
Förresten, gjorde en helsnygg klippning på Åsa häromdagen, är supernöjd! En liten kick för självförtroendet! :-D
Puss
